Hopp over navigasjon

Tag Archives: vold

Den drevne kommentator Karsten Johansen påpeker en rekke interessante trekk ved vår samtid og forhistorie i dette innlegget på KK-forum 21. september:

«Överfallet på en Sverigedemokrat i Malmö som fick ett hakkors inristat i pannan ifrågasätts. Starka skäl talar för att skadan är självförvållad, skriver en läkare vid rättsmedicinalverket i Lund i ett utlåtande.»

<http://svt.se/2.128339/1.2152552/lakare_hakkors_ristades_in_sjalv>

Pussig at dette ikke har fått noen større mediedekning her, eller ikke så overraskende?

Metoden her er på ingen måte ukjent i slike kretser. Her er det nok å nevne:

1) Mussolini, som fikk arrangert «overfall» på seg sjøl ved flere anledninger.

2) «Pepperoverfallet» på Quisling, etter all sannsynlighet arrangert etter ide fra Mussolinis arrangementer. Ingen spor etter noen gjerningsmann ble noengang funnet.

3) Den tyske Riksdagsbrannen 1933, som Göring under krigen nazi-internt skrøt av å ha arrangert. Det sterkeste indisium på riktigheten er at han som innenriksminister hadde forberedt arrestasjonslistene over kommunister, sosialdemokrater og fagforeningsfolk over en uke før brannen. Det ble også hørt livlig trafikk gjennom en hemmelig gang mellom Görings bolig ved siden av Riksdagen og Riksdagen natten hvor brannen(e) (det brant mange plasser som var antent samtidig, hvilket gjør det umulig at den neddopete nederlandske anarkist van der Lubbe kunne gjort dette på egen hånd, og særlig ikke i sin uklare og nok neddopete tilstand) ble påsatt.

4) Mordet på Kirov 1934, som viste at Stalin også her lærte av nazistene, ved å iverksette dette som påskudd for Moskvaprosessene.

5) (idet jeg hopper over en lang rekke tilfeller) Muligens det meget spektakulære angrepet på Berlusconi for ca. et år siden, som minner påfallende om Mussolinis arrangementer. Angrepet skapte ny popularitet for Berlusconi på et tidspunkt hvar han var ved å bli trengt.

Det bør av lignende ting også nevnes Tonkinbuktepisoder, 11. sept. osv. og nå seinest en lang rekke falske terroralarmer, der f.eks. de som angivelig skulle ha «truet paven» i London nå, straks måtte settes på fri fot igjen, og jeg tipper at det ikke forholder seg meget annerledes med den «knivmann» (på 73 år) som meget bekvemt «ble sett i nærheten av Reinfelt» i løpet av valgets siste timer (nyheten forsvant fort igjen). Attentater på høyreledere lykkes så å si aldri (de er dessuten ekstremt få etter at anarkismens periode ebbet ut før første verdenskrig), mens attentater på venstreledere nesten alltid gjør det (og sjelden blir oppklart). Dette viser i all enkelhet, at statsapparater og mediemakt alltid står til høyre (både under kapitalisme og «kommunisme»), og at det meste av politikkens dramatiske «begivenheter» ofte er arrangert mediepropagandistisk teater eller forskjellige former for likvidasjon av opposisjon og/eller avvikere som oppfattes som truende (det gjaldt f.eks. også den østerrikisk-ungarske tronfølgeren i 1914, som var fredsvennlig og forhatt i keiserfamilie og politi for sine relativt moderne synspunkter).

Med «demokratiet» (demokratiet er en glimrende ide, som aldri har fått lov å bli realisert unntatt i korte historiske øyeblikk) er samfunnets styring blitt totalitært teater i en medieregissert og «frivillig» form, som viser det velkjente gjennom hele menneskehetens triste historie, at verden vil bedras. Menneskearten ligger uhjelpelig under for sine psykopater, og den såkalte offentligheten vil neppe noengang bli annet enn det Strindberg kalte «den offentlige løgn». Det som skjer i tider som denne, er at denne løgns kvalitet synker med lynets hast mot bunnen: den møysommelig opparbeidete kulturen undergraves og oppløser seg for våre øyne i rent bedrag og iscenesettelse av bedrag.

Når de dominantes bedrag nå kommer i konflikt med balansen i naturen og med opprettholdelsen av det naturlige grunnlaget for menneskelige samfunns økonomi, ser vi at bedraget bare forsterkes frivillig mot vuvuzelakakafonisk nivå. Det viser, sammen med et vell av andre forhold, at artens overlevelsesevne er sviktende, fordi den lar seg dominere totalt av sine farligste og dummeste eksemplarer.

Nesten alt tyder på at kampen for et bare noenlunde rimelig samfunn er totalt håpløs, simpelthen fordi menneskene flest er som de er. Det ville tatt dem årmillioner bare å bli enige om sjøl de mest åpenbare fakta om arten sjøl og dens situasjon på jorda. Derfor er historien «ikke et blomsterbedd, men en slaktebenk» (Hegel). Habermas’ og andres drøm om «herredømmefri kommunikasjon» osv. er en drøm og intet annet. Realiteten er groteskt infame hersketeknikker, galskap osv. som brer seg mer og mer.

Vh. KJ.

I norsk sammenheng mener jeg det er interessant å også ta med Haymarket-affæren i Chicago 4. mai 1886 – omtalt av Hamsun i Fra det moderne Amerikas Aandsliv i 1889 – der politiet var påfallende uinteressert i å ta de skyldige, men beleilig nok hadde en liste klar med fremtredende anarkister både i og utenfor Chicago som skulle pågripes og henges. Hamsun merker seg spesielt ved at den amerikanske offentlighet er fornøyd med at anarkistene er terrormistenkte, og at politiets mistanke altså i dette landet allerede da fikk passere som fasit. (Osama bin Laden ble som svært mange nå har fått med seg aldri annet enn mistenkt i 9/11-angrepet, selv om folk flest Vesten over idag synes å mene at nettopp mistanke må holde i massevis). Episoden skal ifølge Wikipedia visstnok også være opphavet til de mer kontrollerte 1. mai-demonstrasjonene verden over fra og med 1. mai 1890.

Siden politiet – ifølge anarkisten Knut Hamsun – fikk kastet dynamitt inn på Høytorget i Chicago, og det også sprenges med dynamitt i Hamsuns egen roman Pan i 1894, finner jeg det naturlig å tenke på denne delen av Pan som en kommentar til Haymarket-affæren. Det er her løytnant Glahn selv som sprenger dynamitten, fra en fjellknaus over skipet der hans ulykkelige kjærlighet Edvarda ventes å passere, men handelsmannen Mack – Edvardas far – glemmer en ring på denne knausen før sprengningen, noe som røper Macks vellykkede plan der Glahns nye flamme blir drept av raset etter å ha blitt kommandert til å reparere en båt like nedenunder.

Jeg er uenig med Johansen i at kampen for et noenlunde rimelig samfunn er totalt håpløs, og sier heller med Vold: Det er håpløst, og vi gir oss ikke!

Reklamer
Interessante tanker fra den mobilmastsabotasjedømte Jonatan, som forøvrig prater på 44:an i Stockholm (Medborgarplatsen) fredag kl 17-19.

Jag tänkte inviga min väldigt onaturliga blogg med att skriva några tankar kring våld och min syn på det, hoppas att någon kan snappa upp något intressant och ge lite respons. Jag är dock väldigt trött och kommer att komplettera senare.

Ur mitt perspektiv är våld inte så enkelt som det verkar vara för vissa. Det är inte bara ett slag på käften eller en spark i dörren, det är inte bara ett sätt att bibehålla en förtryckande samhällsordning eller att göra revolt.

Våld är på samma gång ett beteende som det är ett verktyg. Som ett beteende ser jag det legitimt att nyttja våld. Varför? Som ett beteende är våld ett sätt att med sitt liv satt på spel, försvara det man anser vara värt att dö för. Jag tänker på jägar-samlar-människan, den klassiskt primitivistiska referensen, våld var ett beteende som användes i situationer där antingen människan eller något som behövdes för överlevnad var hotat. Ett naturligt beteende på samma sätt som jakt efter/uppsamlande av föda är naturligt, förutsatt att jägaren och bytet lever i sina naturliga habitat och i sina naturliga tillstånd(dvs inte civiliserad jakt).

Som verktyg började våldet användas när människan civiliserades, blev en kulturell varelse och domesticerade sin omvärld. Våldet blev ett sätt att tvinga ner en annan individs vilja till sin egna fördel och det gäller inte bara människor utan våldet användes/används systematiskt på allt levande.

Med våld fick den förste bonden någon annan att utföra hans sysslor, med våld fick bonden oxar att arbeta för att den jord bonden besudlat skulle växa. Växa till bondens fördel och för att dennes avkomma skulle kunna avla oxarna/slavarna till att bli än mer förtryckta, fogliga och arbetsföra.

plog

Våldet idag har en annan mer komplex karaktär, det legitimeras samtidigt som det fördöms av samma person. När en ung man från låt säga en kåkstad i Rio slår ner en välbärgad kvinna som nyss inhandlat basvaror för en dags överlaevnad, blir han behandlad som en människa då? Givetvis inte, han slås sönder och samman av poliser, sätts i trånga celler och blir fördömd av de mest öppensinnade kärleksfulla människor. Om vi ser till en händelse tagen från G8mötet i Evian, två aktivister hade bundet fast sig vid en bro i en protestaktion. En polis skär av repet de är uppbundna i och den ene aktivisten fångas upp av sina kamrater, den andre faller och bryter ryggen. Efter en lång rättsprocess går polisen fri och aktivisten går knappast utan rullar tomhänt ut ur rättssalen. Polisens handling ansågs vara berättigad och legitim.

politivold

Jag ser det spontana instinktiva våldet som mer legitimt då det är något som vi alla bär inom oss, som ett naturligt beteende. Att vara kompromisslös pascifist är också att förneka sitt ursprung. Jag sitter framför min dator och plötsligt känner en stark huvudvärk och en irritationskänsla obeskrivlig med meningslösa ord, datorn är källan till irritationen. Vad gör jag? Jo, jag slår sönder den, jag sparkar på den eller kastar ut den genom fönstret. Detta är ju inte speciellt civiliserat. Detta är ett steg närmare vårt usprung och ett uttryck för den inneboende ilskan som finns hos många, inte för någon tonårsångest, inte för någon medelålderskris eller vad du vill, utan för vår avsaknad till vårt ursprung, det ociviliserade.

När staten(politiker, institutioner, myndigheter) använder sitt våld, polisen, gör de det systematiskt och hänsynslöst. De använder det civiliserade våldet mot det naturliga våldet. En människa vars liv går ut på att inte svälta ihjäl blir offer för den brutalitet vi så stolt finansierar med skattepengar. Den unge mannen från Rio utgör ensam inte ett hot mot någon som helst institution, någonstans i världen. Likväl hade han blivit, med viss geografisk skillnad i grovhet, misshandlad och behandlad som något som inte fanns innan människan blev civliserad, något som inte kan beskrivas med ord, vartän i den civiliserade världen han befunnit sig.

Jag kommer att med våld försöka återuppväcka det vilda och mänskliga i mig och i min omgivning. Jag kommer inte att med våld tvinga någon att tycka eller tänka som jag, men jag kommer å andra sidan inte dra mig för att försvara mig mot någon som vill göra det med mig. Grå död materia, abstrakta företeelsers konkreta materia, statens(civlisationens) väktare, auktoriteter och teknologi. Alla är de mål för min mänskliga vrede och ett hinder för min och alla människors absoluta autonomi.

Och de ska krossas!

I en videopodcast fra NRK søndag aften kommer følgende frem om det offisielle Norges syn på «radikal islam»:

Det finnes radikal islam i Norge, slo PST-sjefen fast på et dialogmøte, der også Kronprinsen deltok. […]

Det fins radikal islam i Noreg, det slo PST-sjefen, Jørn Holme, fast under ein debatt idag.

Det har den siste uken vært uenighet innad i Arbeiderpartiet om hvorvidt dette er et problem her i landet. […]

I dagens debatt slo PST-sjefen fast at det er radikal islam her i landet:

– Vi har det, dessverre. Det er heldigvis et lite problem, men når vi har det, så er det et alvorlig problem. Men vi håndterer det.

Ka e PST sin definisjon av radikal islam?

– Altså, radikal islamisme innebærer en form for ekstrem islamisme, som gjør at man vil bygge en religiøs stat med sharia-lovgivning, opprette det såkalte kalifatet og gjøre det med vold som virkemiddel. […]

– Det finnes altså ifølge PST den typen ekstremisme som kan føre til vold, det må vi ta sterkt avstand fra. [Jonas Gahr Støre]

demokrati

Staten Norge har til sammenligning en styreform som må kalles radikalt plutokrati, som gjør at man vil bygge en fascistisk stat med antiterror-lovgiving, opprette det såkalte diktaturet og gjøre det med vold som virkemiddel.

Jeg er på min side et eksempel på at det finnes radikalt folkestyre i Norge, idet jeg gjerne vil bygge en demokratisk stat med rettsstatslovgivning, og opprette det såkalte folkestyret, i ytterste konsekvens med vold som virkemiddel.

Og la oss være ærlige og realistiske her: En nasjon endrer aldri styreform over natten eller over et år uten at det kommer til situasjoner der vold brukes som virkemiddel. Jeg skjønner ikke hvorfor dette skulle forundre noen: Den norske stat bruker vold daglig i de nasjoner Norge har okkupert, og det norske politiet bruker også vold døgnet rundt. Voldsbruk er bare et tegn på vilje, fx til å opprettholde en vedtatt orden.